Segt och tradigt, dystert och grått, blött och söligt!

Dagarna flyter på fast det känns som om man står och stampar på ett stort tuggummi som man inte kommer loss ifrån. Kroppen och själen är seg som en kola, tyvärr verkar det inte gå mot ljusare tider heller.
¤
Idag ska jag försöka ta mig via bil till Gbg och gå på besök till min läkare där. Fattar bara inte hur körningen ska gå! Har behov av en egen privat bilförare. Körde bil igår och det var segt, laddar med godis, varvar med radio på och radio av. Tur var att jag på hemvägen hade sällskap i bilen som får underhålla mig annars bara ögonen faller ihop. Konstig känsla, jag som förr kunde utan svårighet köra till fjällen ca 60 mil utan problem nu klarar jag knappt 5 km utan att ögonen vill falla igen och kroppen ger upp. Och kroppens svar på sådana utflykter är att hela min kropp skriker efter att få vara ifred.
¤
Det räcker t.o.m. att gå på ett intressant och givande möte på knappt två timmar så är jag så urlakad på all ork att jag vill ge upp. Det värsta är att det inte bara känns av en stund efter att det har varit något utan det kan sitta kvar i kroppen i flera dagar. Typiska jag, säger ju inte nej utan så fort jag klarar lite så måste jag ju göra nått. Kan bara inte fatta att jag inte fixar det.
¤
Utåt sett så antar jag att inte så många får se mig när det är kris i kroppen, jag ger järnet men får ta smällen efteråt i min ensamhet!
¤
Orkar inte strida men vill få en klarhet i hur mitt läge är när det gäller jobbet m.m. Folk säger att de ska ringa men gör det inte, vilket gör att allt ligger på mig och jag orkar inte. Skulle behöva en person som kan ta itu med allt som behöver göras och som sist men inte minst förstår mitt läge, vill bara ge upp när det gäller detta. Tyvärr så påverkar detta hela familjen!
¤
Pengar, pengar och åter pengar! Till mig, inte bara ifrån mig!

Godingen, mormors raring!

Med macka på näsa och haka!

Solskenet i mitt liv!

¤

Marwin har nu i söndags haft sin första födelsedag med paket i mängder.

Han är var glad och positiv och verkade trivas med att ha massa folk runt omkring sig som bara var på kalaset för hans skull. Ballongerna i taket fick sig en omgång med de nya innebandyklubborna. Skratt som är så smittande, flört och himlande med ögonen som gör honom så charmerande.

Söta lilla barnbarn!

¤

Nu väntar vi med spänning på nästa nya barnbarn som kommer inom snar framtid.

Alla små och goa barn, vad vore livet utan barn?

Troligen vore livet fyllt med annat som står var och en nära hjärtat.

¤

Lycka i mörkret är det ändock!!

¤

Inte bakom elbasen utan bakom micken!

Anni

Du gör mig så stolt!

¤

Du är som en strimma solsken
som bryter fram bakom mörka moln.

¤

¤

Idag är det din dag att stå bakom micken och sjunga på din första konsert. Förra gången var det du som spelade elbas och kompade de andra som sjöng.

Det trista i det hela är att jag inte kan vara med och uppleva detta live, får lyssna på inspelningen sen via datorn. Inte samma grej men en liten tröst att ha den möjligheten.

DU ÄR DUKTIG!

Kram från mamma

Här var det snö och mer ska det troligen falla!

En liten bild från min trädgård. Det stackars lilla trädet syns knappt i all snö som kommit tills idag. Ca 60cm snö har vi och det är otroligt mycke för att vara här på ön. Andra vintrar brukar innehålla snöslask och några få minusgrader ibland. Men i år har vi fått snö så det heter duga!

¤

Igår kväll kom A hem ifrån Falköping tack och lov, resan tog två timmar mer än vanligt så idag är hon seg och har huvudvärk, stackarn. Alltid lika gott, tycker jag, när man har sina nära och kära hemma. Hönsmamma? Ja!

¤

Igår blev en vän till mig tvungen att göra slut på lidandet för sin hund Alice, en endast två och ett halvt -årig lagotto.

¤

RIP ALICE

Livet ger och tar!

¤

En morgon som säkerligen är lik nån annan!

Lördag morgon

Fika

Melodikryss

Tor i skallen

Ännu mera snö

Blåst

¤

Finns säkert nått som jag glömt men vad gör väl det!

Utsikt från husets kärna!

Hm, lust att skriva?

Nä, inte speciellt.

¤

Just nu är det mitt i natten och jag känner mig trött och ruggig. H ska hämta F som är på fest på fastlandet och det är ju jag som får ta emot sms:et när det är dags för hämtning. Så, lika så gott att hålla sig uppe tills dess.

¤

Kortet är utsikt från mitt köksfönster fast riktigt så nära är det inte, tack och lov. Med kamerans hjälp kan man få det riktigt nära.

¤

Hm, orkar inte skriva, så kan det vara ibland!

Gräfsnäs i sommarvärmen!

¤

Dagarna går och februari är kall och snöig på de flesta håll i Sveriges avlånga land.

¤

Väntar på dessa eviga telefonsamtal, bara negativa sådana!

Orka, orka!?

¤

Fredag, vad vore väl en vecka utan fredagen?

Att sitta bekvämt är väl frågan om Zol gör på kortet. Hon har en viss förmåga att hamna på de mest konstiga platser men utsikt över alla får hon ju i alla fall.

¤

Som sagt fredag idag och denna veckan är vid sitt slut. Sviter i kroppen efter gårdagens besök på Ikea gör att det är en aning jobbigt. Krämpor, krämpor vad bra jag skulle klara mig utan dem.

¤

Solen lyser ute i alla fall och snön glittrar vackert!

Oj, kommer det mer snö!

Våran trädgård med skottade små stigar för lillhundens skull.

Lillskrutten

Två påklädda Italienare!

Riktigt bra dragna elledningar är ett plus!

Gosehunden börjar bli till åren!

Zigge lille!

¤

Inatt har det kommit mera snö som inte är välkommet. Jag som annars alltid älskat snö och vinter har fått nog. Kan bero på att inget fungerar här hemma när det gäller värme och el. Vilken vinter det har varit/är, vi har upptäckt att det mesta i vårt hus går på en och samma propp. Vad lätt det hade varit med ett nytt hus och dito nya ledningar. Här i huset har det bara fyllts på med nya ledningar från en och samma propp.Ett stort problem är vad det är. Vi har nog köpt upp affärens lager på proppar vid det här laget.

¤

Men förövrigt så går livet sin gilla gång med allt vad det innebär med huvud- och kroppbevär. Allt är liksom som det ska vara då , nu för tiden i alla fall. Nån större förändring är ju inte i sikte heller.

¤

Imorgon ska jag på ett medlemsmöte med XXX där de ska prata om nått virus som kan vara grunden till problematiken med XX får väl se om det kan ge något!

Kanske finns en gnutta hopp kvar i mig!

I min lilla sfär!

Mina dagar är som regnet som faller ner,

som droppar som blir fler och fler.

En dag är inte den andra lik,

å gör mig absolut inte rik.

¤

Mina dagar är ofta en plåga för kropp och själ,

som tär och sliter från topp till häl.

En dag är nog dagen här,

när solen strålar in i min lilla sfär.

¤

¤

I början på mitt bloggskrivande så skrev jag denna lilla dikt. Hittade den när jag kollade lite på det jag skrev för cirka ett/två år sedan, i mångt och mycket så står jag och stampar på samma plats vilket jag inte trodde då att jag skulle göra.

Men så är det!

Tre år gammalt kort!

Nizze i sin ungdom.

Vad man glömmer fort, hittade det här kortet häromdagen på lilla sötnosen. Han är så söt med sitt lilla underbett.

¤

Idag blev jag väckt av en yster Italienare, alltså inte en tvåbent utan en fyrbent pigg Zol. Till vilket pris som helst skulle jag vilja ligga kvar i min säng och dra mig ett tag till men det ändrade Zol på. Är det morgon så är det full fart på henne när hennes matte har stått upp. Då ska ingen ligga och dra sig! Konstigt nog när hon fått upp mig så är det nån som kryper under täcket i Zols mattes säng. Ingen rättvisa alls!

¤

Dagen idag ska innehålla positiva saker för mig, alltså det är vad jag vill!

Konstigt nog så dyker orden "troligen inte" i min hjärna. Det är ju sådana där trista, tråkiga och ej positiva samtal som jag ska ringa. Att få dessa samtal att bli till min fördel är ju inte lätt nu för tiden när alla ledande politiker med anhang är emot de som är sjuka! Tänk om de kunde göra en genomgång på de som bara fejkar sin sjukdom, vilka pengar Sverige skulle spara då.

Nej, nita till de som redan "ligger" ner!
Strongt gjort av de som har så de klarar sig!

De kan styra och ställa som de vill, ingen hänsyn till de som behöver stöd och hjälp i sitt liv. Att vara sjuk är som att bli kastad ner i helvetet. Det är inte tillräckligt att ha smärta man ska tas ifrån all värdighet man har.

¤

Hoppet, hoppet, hoppet var tog det vägen?

Visst hade det smakat mig!

Fikadopp!

Var är du, kakfatet?

¤

Idag så hade jag inte sagt nej om nån kom hit med lite gott till kaffet. Efter natten som varit så känner nog min kropp att den behöver något sött och gott!

¤

Livet och kroppen mår så gott de kan, eller kan man säga att de kunde varit mycket bättre båda två?

¤

Får försöka få dagarna att gå, försöka tänka lite lagom på allt, och hur lätt kan det vara?

Ja, ingen har väl sagt att det ska vara lätt att försöka leva livets glada dagar. Knappast!

¤

Gårdagen var kall men intressant, försöker mig på att gå en kurs men i vissa fall så undrar jag vad jag håller på med. Kroppen får så mycket stryk av det hela så jag undrar om det är värt allt eller om jag ska lägga ner det. Vill göra denna kursen, för mitt intresse är ju hundar och åter hundar, men kan jag klara det hela utan att däcka under?

¤

Ett stort problem i det hela är att jag behöver göra ett projekt med ett hundekipage men hur lätt är det att hitta ett sådant?

I sista minuten hoppade det av ett ekipage som sagt att de kunde ställa upp. Vad och hur jag ska göra nu vet jag inte. Även detta tar på den ork och kraft jag har. Alltid bekymmer, är det inte det ena så är det det andra. Varför kan det inte bara flyta på?

¤

Gnäll och åter gnäll!

Roligt och allvarligt prat om ditt & datt!

Kevin 20100117

gårdagens foto

¤

Igår strosade jag runt vid Sundsby lite granna.

Vilket ger som resultat att bara ett sånt småpromenerande sätter sina spår i min kropp i flera dagar. Ingen rolig känsla, saknar de långa härliga promenaderna som jag gjorde förr.

¤

När jag hade hunden Totte var jag ibland ute i flera timmar över stock och sten. Det är något som jag inte vågar mig på nu för tiden. Får ju så ont i hela kroppen och så är jag skraj för att bli snurrig i huvudet och drutta omkull, mina knän får sig ju ännu mera stryk då!

¤

Men tillbaka till det som jag skrev först om, Sundsby-strospromenad!

Jag träffade K och hunden Ricky som tog promenaden på mitt vis. Därefter så bjöd K mig på gott fika på caféet och därtill blev det mycket både roligt och allvarligt prat om ditt & datt.

¤

Huvud, axlar, knä och tå!

Ja, det känns att man har en kropp, från tårna ända ut i hårstråna. Ont i tån har jag eftersom jag slog i den i en bokhylla förut ikväll. Huvud, axlar, knän och resten av kroppen är ju som vanligt drabbade av krämpor. Känns som det är nån dynamitgubbe som har kreverat i huvudknoppen, inte nått att rekommendera!

¤

Vad jag ska ta mig till vet jag inte, kan ju inte göra nått utan att kroppen blir alldeles mörbultad. Gjorde en jämförelse härom dagen; Känns i kroppen som om jag lyft och hjälpt till en hel dag med att köra in höbalar! Lassa alla dessa balar upp på ett stort lass som sen ska lastas av och hivas upp på ett ränne. Tur är det väl nu egentligen att det inte är nått som jag behöver göra för jag hade aldrig klarat av att göra det nu för tiden. Känslan i kroppen är detsamma i alla fall, kommer så väl ihåg hur det kändes på den tiden som det jobbades hela sommaren med hö och sen med halmbalar för att våra små kossor skulle ha något att äta på vinterhalvåret. Konstig känsla när jag inte kan göra så mycket och får sån värk och elände i kroppen. Rättare sagt finns så otroligt lite jag kan göra utan att få tillbaka allt tusen gånger om genom smärta!

¤

Inte hjälper det att försöka drömma sig bort heller, eländet finns där ändå!

¤

"ME" är inte att leka med! Hoppas att forskningen går framåt.

¤

¤

Men livet är väl inte till för att vara enkelt?

Ja, nu kommer det mer snö. Snöflingorna faller ner ifrån skyn idag och det gör så det är riktigt grått ute. Fördel finns även med detta naturfenomen det känns lite lugnare eller vad jag nu menar. Solens strålar, de andra dagarna, har gjort att huvudvärken känns ännu jobbigare. Trist men sant, allt kan upplevas olika hos olika personer.
¤
Får väl se om det blir nån stund att njuta av idag, ryggen och huvudknoppen gör sitt för att sabba det hela. Känns nått lättare att bära alla dessa krämpor när jag fått veta att det inte är hypokondri som jag lider av. Vad sen omvärlden säger blir en annan historia. Tror fortfarande att det varit lättare om jag brutit armar och ben med dithörande komplikationer, hade då varit ett mer påtagligt sjukdomstillstånd eller handikapptillstånd.
¤
Men livet är väl inte till för att vara enkelt?
¤
Jag vill så mycket men det är mycket som hindrar mig!
Vill;

• bli frisk och symptomfri
• njuta av allt runtomkring
• få tillbaka mitt egenvärde
• jobba så fort som det går

¤

Onsdag och bara början på det nya året!

Ljus, värme och gemenskap!

Julens tid är över för denna gång.

Adventsljusen i mitt hem sjunger på sista versen.

Värmen är varierad både ute och inne, den går upp och den går ner. Mest ner tycker jag i alla fall!

Familjegemenskapen har i alla fall inte varit fy skam! Njuter av alla som finns nära.

¤

Nyåret har kommit och det har gått!

En lugn helg med god mat, Shrek och en liten eldsvåda på arbetsbänken i köket. Visst händer det nått även här!

¤

Idag har det varit måndag hela dagen och telefonen har gått varm. Har hunnit med samtal både till läkare, fack och även visit på VC för spruta, besök hos AF och hos mannens faster. Den sistnämnda bjöd på fika som jag i min förhoppning hoppades på skulle lindra huvudvärken som satt sina klor i mitt huvud denna måndag. Uselt att vakna med sprängande skallebank och ändå vara tvungen att gå ut i solens ljusa strålar, vissa dagar önskar man moln när solen är stark.

¤

Vad som kommer att ske i de kommande veckorna återstår att se, hoppet finns kvar ännu så länge men bara med en liten gnutta.

Solen värmen stranden!

Söndag den 3 januari 2010, vad kommer att ske denna dag?

¤

Ja, inte vet jag. Kallt är det ute och givetvis inne också! Undrar om vi nån gång mer ska få en panna som funkar? Kommer att bli en svår vinter på många vis. Är otroligt jobbigt att inte kunna få upp värmen i kroppen på hela dagen. En värmande dusch är inte heller att tänka på, funkar inte pannan blir det inget varmvatten som sagt. Tror det är första gången i mitt liv som jag verkligen längtar till sommaren, solen värmen stranden men helst inte alla de kryp som finns överallt vid den årstiden.

¤

På många sätt hoppas jag att det ska bli bättre på många fronter i år. Vet med mig att jag har skrivit hoppas så många gånger nu att jag har förstått att hoppet nog inte räcker till. Men det sägs att det är hoppet som överger människan sist, så nu har jag bara en liten gnutta hopp kvar.

¤

Hoppet var är du?

Du behövs här och nu!

¤