Tre år gammalt kort!

Nizze i sin ungdom.

Vad man glömmer fort, hittade det här kortet häromdagen på lilla sötnosen. Han är så söt med sitt lilla underbett.

¤

Idag blev jag väckt av en yster Italienare, alltså inte en tvåbent utan en fyrbent pigg Zol. Till vilket pris som helst skulle jag vilja ligga kvar i min säng och dra mig ett tag till men det ändrade Zol på. Är det morgon så är det full fart på henne när hennes matte har stått upp. Då ska ingen ligga och dra sig! Konstigt nog när hon fått upp mig så är det nån som kryper under täcket i Zols mattes säng. Ingen rättvisa alls!

¤

Dagen idag ska innehålla positiva saker för mig, alltså det är vad jag vill!

Konstigt nog så dyker orden "troligen inte" i min hjärna. Det är ju sådana där trista, tråkiga och ej positiva samtal som jag ska ringa. Att få dessa samtal att bli till min fördel är ju inte lätt nu för tiden när alla ledande politiker med anhang är emot de som är sjuka! Tänk om de kunde göra en genomgång på de som bara fejkar sin sjukdom, vilka pengar Sverige skulle spara då.

Nej, nita till de som redan "ligger" ner!
Strongt gjort av de som har så de klarar sig!

De kan styra och ställa som de vill, ingen hänsyn till de som behöver stöd och hjälp i sitt liv. Att vara sjuk är som att bli kastad ner i helvetet. Det är inte tillräckligt att ha smärta man ska tas ifrån all värdighet man har.

¤

Hoppet, hoppet, hoppet var tog det vägen?

Visst hade det smakat mig!

Fikadopp!

Var är du, kakfatet?

¤

Idag så hade jag inte sagt nej om nån kom hit med lite gott till kaffet. Efter natten som varit så känner nog min kropp att den behöver något sött och gott!

¤

Livet och kroppen mår så gott de kan, eller kan man säga att de kunde varit mycket bättre båda två?

¤

Får försöka få dagarna att gå, försöka tänka lite lagom på allt, och hur lätt kan det vara?

Ja, ingen har väl sagt att det ska vara lätt att försöka leva livets glada dagar. Knappast!

¤

Gårdagen var kall men intressant, försöker mig på att gå en kurs men i vissa fall så undrar jag vad jag håller på med. Kroppen får så mycket stryk av det hela så jag undrar om det är värt allt eller om jag ska lägga ner det. Vill göra denna kursen, för mitt intresse är ju hundar och åter hundar, men kan jag klara det hela utan att däcka under?

¤

Ett stort problem i det hela är att jag behöver göra ett projekt med ett hundekipage men hur lätt är det att hitta ett sådant?

I sista minuten hoppade det av ett ekipage som sagt att de kunde ställa upp. Vad och hur jag ska göra nu vet jag inte. Även detta tar på den ork och kraft jag har. Alltid bekymmer, är det inte det ena så är det det andra. Varför kan det inte bara flyta på?

¤

Gnäll och åter gnäll!

Roligt och allvarligt prat om ditt & datt!

Kevin 20100117

gårdagens foto

¤

Igår strosade jag runt vid Sundsby lite granna.

Vilket ger som resultat att bara ett sånt småpromenerande sätter sina spår i min kropp i flera dagar. Ingen rolig känsla, saknar de långa härliga promenaderna som jag gjorde förr.

¤

När jag hade hunden Totte var jag ibland ute i flera timmar över stock och sten. Det är något som jag inte vågar mig på nu för tiden. Får ju så ont i hela kroppen och så är jag skraj för att bli snurrig i huvudet och drutta omkull, mina knän får sig ju ännu mera stryk då!

¤

Men tillbaka till det som jag skrev först om, Sundsby-strospromenad!

Jag träffade K och hunden Ricky som tog promenaden på mitt vis. Därefter så bjöd K mig på gott fika på caféet och därtill blev det mycket både roligt och allvarligt prat om ditt & datt.

¤

Huvud, axlar, knä och tå!

Ja, det känns att man har en kropp, från tårna ända ut i hårstråna. Ont i tån har jag eftersom jag slog i den i en bokhylla förut ikväll. Huvud, axlar, knän och resten av kroppen är ju som vanligt drabbade av krämpor. Känns som det är nån dynamitgubbe som har kreverat i huvudknoppen, inte nått att rekommendera!

¤

Vad jag ska ta mig till vet jag inte, kan ju inte göra nått utan att kroppen blir alldeles mörbultad. Gjorde en jämförelse härom dagen; Känns i kroppen som om jag lyft och hjälpt till en hel dag med att köra in höbalar! Lassa alla dessa balar upp på ett stort lass som sen ska lastas av och hivas upp på ett ränne. Tur är det väl nu egentligen att det inte är nått som jag behöver göra för jag hade aldrig klarat av att göra det nu för tiden. Känslan i kroppen är detsamma i alla fall, kommer så väl ihåg hur det kändes på den tiden som det jobbades hela sommaren med hö och sen med halmbalar för att våra små kossor skulle ha något att äta på vinterhalvåret. Konstig känsla när jag inte kan göra så mycket och får sån värk och elände i kroppen. Rättare sagt finns så otroligt lite jag kan göra utan att få tillbaka allt tusen gånger om genom smärta!

¤

Inte hjälper det att försöka drömma sig bort heller, eländet finns där ändå!

¤

"ME" är inte att leka med! Hoppas att forskningen går framåt.

¤

¤

Men livet är väl inte till för att vara enkelt?

Ja, nu kommer det mer snö. Snöflingorna faller ner ifrån skyn idag och det gör så det är riktigt grått ute. Fördel finns även med detta naturfenomen det känns lite lugnare eller vad jag nu menar. Solens strålar, de andra dagarna, har gjort att huvudvärken känns ännu jobbigare. Trist men sant, allt kan upplevas olika hos olika personer.
¤
Får väl se om det blir nån stund att njuta av idag, ryggen och huvudknoppen gör sitt för att sabba det hela. Känns nått lättare att bära alla dessa krämpor när jag fått veta att det inte är hypokondri som jag lider av. Vad sen omvärlden säger blir en annan historia. Tror fortfarande att det varit lättare om jag brutit armar och ben med dithörande komplikationer, hade då varit ett mer påtagligt sjukdomstillstånd eller handikapptillstånd.
¤
Men livet är väl inte till för att vara enkelt?
¤
Jag vill så mycket men det är mycket som hindrar mig!
Vill;

• bli frisk och symptomfri
• njuta av allt runtomkring
• få tillbaka mitt egenvärde
• jobba så fort som det går

¤

Onsdag och bara början på det nya året!

Ljus, värme och gemenskap!

Julens tid är över för denna gång.

Adventsljusen i mitt hem sjunger på sista versen.

Värmen är varierad både ute och inne, den går upp och den går ner. Mest ner tycker jag i alla fall!

Familjegemenskapen har i alla fall inte varit fy skam! Njuter av alla som finns nära.

¤

Nyåret har kommit och det har gått!

En lugn helg med god mat, Shrek och en liten eldsvåda på arbetsbänken i köket. Visst händer det nått även här!

¤

Idag har det varit måndag hela dagen och telefonen har gått varm. Har hunnit med samtal både till läkare, fack och även visit på VC för spruta, besök hos AF och hos mannens faster. Den sistnämnda bjöd på fika som jag i min förhoppning hoppades på skulle lindra huvudvärken som satt sina klor i mitt huvud denna måndag. Uselt att vakna med sprängande skallebank och ändå vara tvungen att gå ut i solens ljusa strålar, vissa dagar önskar man moln när solen är stark.

¤

Vad som kommer att ske i de kommande veckorna återstår att se, hoppet finns kvar ännu så länge men bara med en liten gnutta.

Solen värmen stranden!

Söndag den 3 januari 2010, vad kommer att ske denna dag?

¤

Ja, inte vet jag. Kallt är det ute och givetvis inne också! Undrar om vi nån gång mer ska få en panna som funkar? Kommer att bli en svår vinter på många vis. Är otroligt jobbigt att inte kunna få upp värmen i kroppen på hela dagen. En värmande dusch är inte heller att tänka på, funkar inte pannan blir det inget varmvatten som sagt. Tror det är första gången i mitt liv som jag verkligen längtar till sommaren, solen värmen stranden men helst inte alla de kryp som finns överallt vid den årstiden.

¤

På många sätt hoppas jag att det ska bli bättre på många fronter i år. Vet med mig att jag har skrivit hoppas så många gånger nu att jag har förstått att hoppet nog inte räcker till. Men det sägs att det är hoppet som överger människan sist, så nu har jag bara en liten gnutta hopp kvar.

¤

Hoppet var är du?

Du behövs här och nu!

¤