Fikadopp!Var är du, kakfatet?
¤
Idag så hade jag inte sagt nej om nån kom hit med lite gott till kaffet. Efter natten som varit så känner nog min kropp att den behöver något sött och gott!
¤
Livet och kroppen mår så gott de kan, eller kan man säga att de kunde varit mycket bättre båda två?
¤
Får försöka få dagarna att gå, försöka tänka lite lagom på allt, och hur lätt kan det vara?
Ja, ingen har väl sagt att det ska vara lätt att försöka leva livets glada dagar. Knappast!
¤
Gårdagen var kall men intressant, försöker mig på att gå en kurs men i vissa fall så undrar jag vad jag håller på med. Kroppen får så mycket stryk av det hela så jag undrar om det är värt allt eller om jag ska lägga ner det. Vill göra denna kursen, för mitt intresse är ju hundar och åter hundar, men kan jag klara det hela utan att däcka under?
¤
Ett stort problem i det hela är att jag behöver göra ett projekt med ett hundekipage men hur lätt är det att hitta ett sådant?
I sista minuten hoppade det av ett ekipage som sagt att de kunde ställa upp. Vad och hur jag ska göra nu vet jag inte. Även detta tar på den ork och kraft jag har. Alltid bekymmer, är det inte det ena så är det det andra. Varför kan det inte bara flyta på?
¤
Gnäll och åter gnäll!
2 kommentarer:
Åh...tänk om jag hade kunnat vara ditt ekipage! Hade ju varit såå kul!
Usch, jag känner att det är mycket strul här med för oss, inga krämpor dock, men vi vill härifrån...så fort som möjligt...känner att det kommer inte bli som förut här, den känslan är borta...
Hoppas värken släpper för dig nån gång så att du kan få njuta av livet du med!
Kram på dig vännen!
Du hade varit ett perfekt ekipage!
Skicka en kommentar