tisdag 23 mars 2010

Segt och tradigt, dystert och grått, blött och söligt!

Dagarna flyter på fast det känns som om man står och stampar på ett stort tuggummi som man inte kommer loss ifrån. Kroppen och själen är seg som en kola, tyvärr verkar det inte gå mot ljusare tider heller.
¤
Idag ska jag försöka ta mig via bil till Gbg och gå på besök till min läkare där. Fattar bara inte hur körningen ska gå! Har behov av en egen privat bilförare. Körde bil igår och det var segt, laddar med godis, varvar med radio på och radio av. Tur var att jag på hemvägen hade sällskap i bilen som får underhålla mig annars bara ögonen faller ihop. Konstig känsla, jag som förr kunde utan svårighet köra till fjällen ca 60 mil utan problem nu klarar jag knappt 5 km utan att ögonen vill falla igen och kroppen ger upp. Och kroppens svar på sådana utflykter är att hela min kropp skriker efter att få vara ifred.
¤
Det räcker t.o.m. att gå på ett intressant och givande möte på knappt två timmar så är jag så urlakad på all ork att jag vill ge upp. Det värsta är att det inte bara känns av en stund efter att det har varit något utan det kan sitta kvar i kroppen i flera dagar. Typiska jag, säger ju inte nej utan så fort jag klarar lite så måste jag ju göra nått. Kan bara inte fatta att jag inte fixar det.
¤
Utåt sett så antar jag att inte så många får se mig när det är kris i kroppen, jag ger järnet men får ta smällen efteråt i min ensamhet!
¤
Orkar inte strida men vill få en klarhet i hur mitt läge är när det gäller jobbet m.m. Folk säger att de ska ringa men gör det inte, vilket gör att allt ligger på mig och jag orkar inte. Skulle behöva en person som kan ta itu med allt som behöver göras och som sist men inte minst förstår mitt läge, vill bara ge upp när det gäller detta. Tyvärr så påverkar detta hela familjen!
¤
Pengar, pengar och åter pengar! Till mig, inte bara ifrån mig!

Godingen, mormors raring!

Med macka på näsa och haka!
Solskenet i mitt liv!
¤
Marwin har nu i söndags haft sin första födelsedag med paket i mängder.
Han är var glad och positiv och verkade trivas med att ha massa folk runt omkring sig som bara var på kalaset för hans skull. Ballongerna i taket fick sig en omgång med de nya innebandyklubborna. Skratt som är så smittande, flört och himlande med ögonen som gör honom så charmerande.
Söta lilla barnbarn!
¤
Nu väntar vi med spänning på nästa nya barnbarn som kommer inom snar framtid.
Alla små och goa barn, vad vore livet utan barn?
Troligen vore livet fyllt med annat som står var och en nära hjärtat.
¤
Lycka i mörkret är det ändock!!
¤

onsdag 17 mars 2010

Inte bakom elbasen utan bakom micken!

Anni
Du gör mig så stolt!
¤
Du är som en strimma solsken
som bryter fram bakom mörka moln.
¤
¤
Idag är det din dag att stå bakom micken och sjunga på din första konsert. Förra gången var det du som spelade elbas och kompade de andra som sjöng.
Det trista i det hela är att jag inte kan vara med och uppleva detta live, får lyssna på inspelningen sen via datorn. Inte samma grej men en liten tröst att ha den möjligheten.
DU ÄR DUKTIG!
Kram från mamma

måndag 22 februari 2010

Här var det snö och mer ska det troligen falla!

En liten bild från min trädgård. Det stackars lilla trädet syns knappt i all snö som kommit tills idag. Ca 60cm snö har vi och det är otroligt mycke för att vara här på ön. Andra vintrar brukar innehålla snöslask och några få minusgrader ibland. Men i år har vi fått snö så det heter duga!
¤
Igår kväll kom A hem ifrån Falköping tack och lov, resan tog två timmar mer än vanligt så idag är hon seg och har huvudvärk, stackarn. Alltid lika gott, tycker jag, när man har sina nära och kära hemma. Hönsmamma? Ja!
¤
Igår blev en vän till mig tvungen att göra slut på lidandet för sin hund Alice, en endast två och ett halvt -årig lagotto.
¤
RIP ALICE
Livet ger och tar!
¤

fredag 19 februari 2010

En morgon som säkerligen är lik nån annan!

Lördag morgon
Fika
Melodikryss
Tor i skallen
Ännu mera snö
Blåst
¤
Finns säkert nått som jag glömt men vad gör väl det!

fredag 12 februari 2010

Utsikt från husets kärna!

Hm, lust att skriva?
Nä, inte speciellt.
¤
Just nu är det mitt i natten och jag känner mig trött och ruggig. H ska hämta F som är på fest på fastlandet och det är ju jag som får ta emot sms:et när det är dags för hämtning. Så, lika så gott att hålla sig uppe tills dess.
¤
Kortet är utsikt från mitt köksfönster fast riktigt så nära är det inte, tack och lov. Med kamerans hjälp kan man få det riktigt nära.
¤

måndag 8 februari 2010

Hm, orkar inte skriva, så kan det vara ibland!

Gräfsnäs i sommarvärmen!
¤
Dagarna går och februari är kall och snöig på de flesta håll i Sveriges avlånga land.
¤
Väntar på dessa eviga telefonsamtal, bara negativa sådana!
Orka, orka!?
¤