Dagarna flyter på fast det känns som om man står och stampar på ett stort tuggummi som man inte kommer loss ifrån. Kroppen och själen är seg som en kola, tyvärr verkar det inte gå mot ljusare tider heller.
¤
Idag ska jag försöka ta mig via bil till Gbg och gå på besök till min läkare där. Fattar bara inte hur körningen ska gå! Har behov av en egen privat bilförare. Körde bil igår och det var segt, laddar med godis, varvar med radio på och radio av. Tur var att jag på hemvägen hade sällskap i bilen som får underhålla mig annars bara ögonen faller ihop. Konstig känsla, jag som förr kunde utan svårighet köra till fjällen ca 60 mil utan problem nu klarar jag knappt 5 km utan att ögonen vill falla igen och kroppen ger upp. Och kroppens svar på sådana utflykter är att hela min kropp skriker efter att få vara ifred.
¤
Det räcker t.o.m. att gå på ett intressant och givande möte på knappt två timmar så är jag så urlakad på all ork att jag vill ge upp. Det värsta är att det inte bara känns av en stund efter att det har varit något utan det kan sitta kvar i kroppen i flera dagar. Typiska jag, säger ju inte nej utan så fort jag klarar lite så måste jag ju göra nått. Kan bara inte fatta att jag inte fixar det.
¤
Utåt sett så antar jag att inte så många får se mig när det är kris i kroppen, jag ger järnet men får ta smällen efteråt i min ensamhet!
¤
Orkar inte strida men vill få en klarhet i hur mitt läge är när det gäller jobbet m.m. Folk säger att de ska ringa men gör det inte, vilket gör att allt ligger på mig och jag orkar inte. Skulle behöva en person som kan ta itu med allt som behöver göras och som sist men inte minst förstår mitt läge, vill bara ge upp när det gäller detta. Tyvärr så påverkar detta hela familjen!
¤
Pengar, pengar och åter pengar! Till mig, inte bara ifrån mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej!
Trots det halvt om halvt trista vårvädret så känns det iaf skönt att snön försvinner, dagishundarna blir ganska skitiga nu med och det är man ju inte van vid!=))
Jag har ju lagt ner pensionatsverksamheten redan så alla helger fram till stängning kommer gå till att plocka ihop och packa allt där nere. Jag stänger den 29 april kl 14!=)) Det känns skönt att äntligen få mer tid hemma och mer tid för barnen, har försummat så mycket pga det där dagiset...jag vet inte om jag startar igen nån annanstans, just nu känns det inte som det...men jag kanske får lusten åter när vi flyttar - när det nu blir...*suck*.
Annars är allt bra, det blir en lugn påsk, inget bestämt med någon utan vi tar dagen som den kommer, kanske köper mig några goda öl å smuttar på i påsk, men det blir väl den enda utsvävningen!=))
Ha en fin påskhelg min kära vän!!
Många kramar Åsa
Skicka en kommentar