Ja, så sitter man här och funderar på vad man ska skriva i sin lilla blogg. Nått om små troll kanske? Eller om annat som är viktigt eller oviktigt beroende på hur man ser det.
¤
Har roat mig idag med att leka med min nya kamera. Det blev kort både på hundarna, kökstrollet och min blombukett på köksbordet. Endel blev jag väldigt nöjd med och andra raderade jag på studs. Har förstått att det kommer att ta en tid innan funktionerna fungerar som de är tänkta eftersom jag inte läser igenom instruktionsboken förrän jag har klurat lite själv först och misslyckats.
¤
Har nu jobbat i snart en och en halv vecka och det går lite haltande. Både i hjärnan och i benen = värk både uppe och nere således. Får hoppas att det ska lätta men känner att det nog inte kommer att bli så inom det snaraste i alla fall, tyvärr! Imorgon är det dags att gå på det ständigt återkommande onsdagsmötet, inte nått att längta efter direkt. Samma gamla visa varje onsdag ingen större händelse inträffar på de mötena. En fördel är att mina timmar rullar på och jag är på jobbet.
¤
Har suttit tillsammans med min bättre hälft i eftermiddag och funderat över kommande sommarsemester. Får hoppas att vi får en lång och härlig sommar med mycket sol, bad, god mat och mycket mys tillsammans med nära och kära. Skulle vilja hoppa fram till sommaren nu med en gång och bara vara ledig. Förhoppningsvis ska man också få njuta av att vara mormor. Lukta på bebis och gosa. Börjar mer och mer se fram mot denna händelse. Om inte annat så får jag väl fota och öva mig på fotografering med det nya knytet som modell. Lär ju inte smita undan som hundarna gör ibland när jag kör upp kameran i deras nosparti. Vill ju ta närbilder och se hur bra de möjligtvis kan bli.
¤
Till helgen blir det till att varva vila med vedhämtning från skogen. Mina bröder kommer ner och hjälper till en gång till, helt otroliga är dom! Ska i och för sig hinna med att ha hundkurs i rallylydnad på söndag också men dock bara i en och en halv timme. Så det kräver inte så mycket får jag för mig men vet hur jag känner det efteråt. Ont, ont, ont!
¤
Önskar att jag kunde skippa allt och inget som tar ifrån mig ork och energi. Varför kan man aldrig lära sig eller ta en grej i taget åtminstone? Hela tiden kommer det nya saker man ska ta itu med. Beslut som ska fattas, ställa upp för var och varannan, skjutsa, se till att allt går i lås, ha koll på massa saker (både viktiga och oviktiga saker) och dess emellan försöka leva för min egen skull. Ja, inte är det lätt känner jag när jag hela tiden tror att korthuset ska rasa om jag stannar till och andas lite försiktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar